Möte med verkligheten

Planera, göra listor, genomföra och bocka av. Det har varit mitt liv under lång tid nu. Sedan vi kom hem från Sydafrika förra gången faktiskt. Jag gillar det i och för sig!

Då vi levde i Sydafrika under åren 2002 – 2006 fick jag lära mig att ta en sak i taget och att det mesta av planeringen inte blir av. Åtminstone inte på det sätt jag trodde. Det var lite svårt att förstå och acceptera i början, men befriande då jag väl insett faktum och lärt mig dra ner på takten.

Inför vår resa till Sydafrika denna gång har det varit nödvändigt att planera. Mycket.  Men nu har jag fått förbereda mig för Sydafrika på ett mycket påtagligt sätt.

Jag måste släppa in andra människor i planeringen! Det är inte jag som styr allt.

Första exemplet:

Arbetstillståndet blev inte klart pga. julledigheten. Passen fanns på ambassaden och frågan var om vi skulle behöva hämta dem själva, i så fall dagen innan avresa, eller om något av våra barn kunde få hämta dem.

I måndags hämtades passen av vår äldsta dotter. Skönt!

Andra exemplet:

Ett blodprov var på vift och nödvändigt för att vår hund skulle kunna återvända till sitt hemland. Veterinär på Kalmar djursjukhus, distriktsveterinär i Vimmerby samt SVA löste problemet. På vägen upp till Stockholm igår fick vi allt klart och alla papper i ordning.

Tredje exemplet:

Väskorna var aningen för tunga….varför oroa sig? Incheckningen gick som en dans!

Fjärde exemplet:

Ska vi sälja bilen? Kanske bra att ha i sommar, tänkte vi. Lite dyrt med skatt och försäkring… Idag undrade en god vän om hans son kunde få låna den 2 månader. Så bra för oss alla om det går att ordna!

”Gör er inga bekymmer för morgondagen…” 

Ett ord för mig att träna på!