Maktlöshet och oss hundägare emellan

Gårdagen ägnade vi till största delen åt att försöka ansöka om arbetstillstånd. Det är ungefär lika svårt som att få uppehållstillstånd i Sverige.

Jag kan inte säga att det är roligt (vilken asylsökande skulle säga att det är roligt att söka uppehållstillstånd?) men det är lärorikt.  Känslan av att inte förstå varför eller hur man ska fylla i papper, känslan av maktlöshet och att budskapet man får är; ”egentligen borde du hålla dig i ditt eget land – vi behöver ge lediga arbeten till våra egna arbetslösa .” Fast det sägs med stor artighet!

Känns budskapet igen? Jag har hört människor i Sverige säga något liknande om dem som söker asyl, och då kommer dessa ändå till Sverige för att rädda sitt liv.

Anledningen till att jag är i Sydafrika är för att arbeta för att våra kyrkor i Sverige och i södra Afrika ska fördjupa sina relationer och lära av varandra.  Så det kommer säkert att ordna sig för oss efter att vissa missförstånd har klarats ut. Men jag tror man kan säga att det jag upplever nu påminner mig om en av de viktiga saker vi som kyrka ska syssla med i våra respektive länder; ”Om en invandrare slår sig ner i ert land ska ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er ska ni behandla som en infödd. Du ska älska honom som dig själv” 3 Mos 19:33-34a

På eftermiddagen var det dags att inköpa lite hundmat till vår hund, Ludde. Jag åkte till ett köpcentrum i närheten av vårt hus och träffande en trevlig kvinna. Jag berättade lite om Ludde och frågade om det fanns någon veterinär hon kunde rekommendera. Plötsligt fick hon tårar i ögonen och berättade om sin Jack Russel som dött för ett år sedan. Vi konstaterade att hennes och vår hund hade vissa liknande drag ( ingen vakthund utan älskar människor, men skäller på alla hundar mm) och att det kanske inte var omöjligt att hon kunde passa Ludde, då vi åker iväg från Pietermaritsburg!

Tänk att vi människor har så mycket lättare att acceptera hundar än människor! Dessutom har Ludde redan uppehållstillstånd i Sydafrika, påpekar Anders.

Någonting är galet i vår värld.