Freedom Day!

BiskopMvume Dandala

För 19 år sedan var det första gången Sydafrikas alla myndiga personer fick rösta och det firas den 26 april!. Vi var dagen innan på en gudstjänst där lutheraner, anglikaner, katoliker, kongretionalister, evangelikala och metodister samlades. De uppmärksammade Freedom Day och kyrkornas gemensamma kamp för frihet under aparteheid. Många av oss i Sverige känner igen namnet på organisationen SACC , South African counsil of Churches,  genom vilken vi stödde kampen för frihet. Om du vill se vad SACC arbetar för och med kan du klicka här. Ärkebiskop Desmond Tutu var en av deras ledare, en annan var biskopen i Metodistkyrkan Mvume Dandala. Just denna biskop predikade igår vid gudstjänsten.

Han sa bl a att efter apartheids fall stödde vi TRC, Truth and Reconciliation Commission, men han uppmanade oss att vi som stödde kampen också måste se våra fel och bekänna dem inför Gud. Om vi ska få verklig frihet behöver vi se också våra egna fel som gjordes då och fortfarande görs. ”Everybody need to seek God’s  forgiveness", betonade Biskop Dandala. Sant så klart. Bland motståndsrörelsen var det också många övergrepp som skedde, särskilt för att straffa de medlöpare hos tex polis och militär, som arbetade för apartheid 

Det är aldrig rätt att döda. Det är alltid fel att ta lagen i egna händer, betonade biskop Dandala.

Denne biskop var även uppmärksammad för några år sedan som en av ledarna för det nya parti som bildades bland f d ANC trogna, COPE,( läs om bakgrunden här). De var missnöjda med ANC och dess politik, framför allt den korruption, misskötsel och ineffektivitet som finns. Denna kväll betonade biskopen att tillsammans måste vi kyrkor  fortsätta att aktivt göra skillnad för de som fortfarande lever i förtryck och fattigdom.
Läs gärna här om hur en av SACCs förra generalsekreterare Frank Chikane nyligen uttalar sig om detta . Artikeln handlar om främlingsfientlighet som strider mot Guds syn om allas lika värde som människor.

 I Sverige har många i kyrkan lärt ut devisen ” What would Jesus do?” Detta var budskapet från biskop Dandala som hänvisade till Jakobs bok i Bibelns nya testamentet; ”visa mig din tro utan gärningar, så ska jag med mina gärningar visa dig min tro.”               Jak 2:18b 

Vi måste agera för en rättvisare värld – en värld där ALLA får leva i frihet. Den frihet som vi en gång fått av Gud som ser oss alla som människor (inte delar in oss med olika etiketter)  -  som fått ett gemensamt uppdrag;  att vårda och älska människan tillbaka till Gud. 

                                   Freedom is coming - det vill jag tro och verka för!

En ovanlig gudstjänst

På innergården till Eastwood församling,
Anders med den gamle mannen från Bloemfontein

Idag har vi firat gudstjänst med den fjärde och sista av de lutherska församlingar som finns i Pietermaritzburg, Eastwood. Denna församling används engelska hade vår prost berättat. I Machebisa, Imbali och Sobantu församlingar firar man gudstjänsten på isiZulu. Visserligen har vi ibland gått till studentförsamlingen, LTI, som firar gudstjänst på engelska, men det är en församling som bara fungerar då universitetet är igång.

Vi trodde att vi nu skulle möta fler indiska lutheraner som ofta talar engelska här. Möjligen även människor i detta område som kommer från olika språkgrupper och därför bestämt att engelska ska vara enande.  Prosten hade även denna gång märkt ut på en karta var kyrkan låg, så vi tänkte att detta blir ju enkelt. De andra kyrkorna har vi ju hittat, även om de legat i ett myller av enkla hus och leriga gator.  Vid kyrkan sätts nämligen en skylt upp med texten ”Evangelical Lutheran Church” och ofta finns en luther-ros ditmålad. Kvinnorna i sina typiska dräkter har också visat vägen ibland.

Luther-ros

Vi blev lite förvånade över att det var så svårt att hitta. Kyrkan vi först åkte till var inte den lutherska. En man visade vilket håll vi skulle åka, men inte hittade vi kyrkan…. ”Den ska ligga vid skolan”, sa någon. Vi såg några människor gå mot skolan och hörde sång, men det visade sig vara andra kyrkor som lånade skolans byggnader för sina gudstjänster. Fiffigt egentligen – men dessvärre var ingen av dem vår kyrka. Till slut sa en kvinna, ”Lutheranderna firar gudstjänst bara om hörnet, vid skylten där det står förskola.”

Vi var nu bara ca 100 meter från den första kyrkan vi varit vid, men mycket riktigt, då vi åkt in på gårdsplanen och vände blicken mot staketet såg vi skylten; ”Evangelical Lutheran Church”. Den syntes dock inte från vägen, utan man behövde VETA att den låg där för att hitta. Ovanligt, för man är annars noga med att skylta med var man finns.

Då vi kom in i kyrkan satt bara några få kvinnor där. Den kvinna vi satte oss bredvid sa ”vi ska börja vid 9 men oftast kommer vi igång först vid halv 10.” Nåväl detta var ju inget problem för oss, så vi satte oss och sjöng med i sången som sjöngs. Som vanligt blev kyrkan i det närmaste fylld, men några saker var INTE som vi tänkt oss.

De flesta hade isiZulu som sitt modersmål förstod vi, även om det mesta av liturgin var på engelska. Det fanns inga indier, men en äldre man kom från Bloemfontein och hade afrikaans som modersmål.  Predikan var en blandning av engelska och isiZulu, men ”poängerna” i predikan var så klart på isiZulu. Vi undrar verkligen varför det sägs att detta är en engelskspråkig församling! Man använde psalmböcker på olika språk och en av psalmerna kände vi minsann igen; "How Great Thou Art" eller som det heter på svenska: ”O store Gud”! Döm om vår förvåning när det stod att detta var en rysk hymn, översatt av någon med engelskt namn! Vi sa inget men självklart kommer vi att berätta att denna världsberömda psalm skrevs av Carl Boberg som är född i Mönsterås! För er som inte vet det så har bl a Elvis Presley sjungit in den på en skiva, en stor anledning till att den är översatt till så många språk.

Det mest intressanta var ändå att majoriteten av församlingen , och de som var mest aktiva, var ungdomar och barn. Fast prästen  var nog i pensionsåldern. Det var därför vi inte sett några typiska kvinnor i sina dräkter längs vägen! Kassören, en viktig person som oftast någon äldre är, var säkert inte mer än drygt 20 år. 

Kanske fungerar denna församling inte ”som vanligt” p g a att det är få vuxna eller för att de inte har en präst utan har olika varje söndag. Förhoppningsvis kan det leda till möjligheten att göra något nytt. Kanske kan ungdomarna få mer att säga till om och även sångerna och psalmerna blir mer ungdomsanpassade. Vid denna gudstjänst användes faktiskt en elgitarr - av den gamle prästen! Något nytt kanske kan hända...

Prästen Ndlovu

Swaziland

Utsikt från kaShiele Kyrka

Vilket mångfasetterat land!

Vackert, grönt, med höga berg och låga slätter, fruktansvärt dåliga vägar, fina restauranger och kasinon (vilka vi inte besökte!), konsthantverk, glasblåsning av returglas, enväldig kung, fattiga, vänliga, stolta människor för att inte tala om alla möten med den lutherska kyrkan som vi arbetar tillsammans med!

Påfågel vid returglasfabriken Ngwenya

Vi har verkligen inte sett allt – men mycket hann vi med denna resa till Swaziland då vi besökte en av våra kollegor. Hon arbetar i ett projekt, Siphilile, (som betyder We are healthy) i den lutherska kyrkan. Det är hälso- och nutritions-projekt, där s k ”mentor mothers” utbildas, för att lära ut grundläggande färdigheter till andra mödrar, vars barn är undernärda. Svenska kyrkan stödjer redan förebilden till detta projekt som finns i Kapstaden och heter Philani.

            

                 Conctance Mamba - Kaplan för Siphilile

Eunice - Koordinator för Shiphilile 

Patricia  - finansanvarig på Shipilile samt
ordf. för vänutbyte med Mbabane pastorat

Lutherska kyrkan i Swaziland utgör ett av stiften i ELCSA (Evangeliska lutherska kyrkan i södra Afrika) och heter Östra stiftet och omfattar hela Swaziland samt har en del i Sydafrika.   

I Sverige är Göteborgs stift vänstift med Östra stiftet och har bl a haft en hel del utbyten av präster, diakoner och ungdomar under flera år. Se mer här

Vi bodde på stiftscentret kaSchiele, som ligger på en höjd i Mbabane. Här var prästen, och sedermera biskop, Schiele med om att kyrkan startade en skola som fick namnet kaSchiele. Nu finns även en "secondary school”, dvs ett  gymnasium på sluttningen nedanför kyrkan.  Kyrkan, som är byggd högst uppe på höjden är Östra stiftets huvudkyrka. Den är rundbyggd med ett stort rött kors över altaret. Inne i kyrkan finns även en vacker väv som är gjord på konstnärscentrat Rorkes drift i Sydafrika. Det var Svenska kyrkan som på 60 talet skickade ut två missionärer,Ulla and Peder Gowenius, som  konstlärare till KwaZuluNatal, och där upprättades denna skola.  Lär mer här. Detta konstnärscentrum har utbildat många konstnärsstudenter mitt under apartheidtiden, och många är idag internationellt erkända konstnärer.

         

             Bibelstudium med prästen Shabalala

kaShiele kyrka med skolan i bakgrunden

På söndagen deltog vi i gudstjänsten så klart. När klockan var fem minuter i 10 var knappt någon på plats, men som vi varit med om förut så fylldes kyrkan allteftersom gudstjänsten pågick. Mannen som höll i gudstjänsten var ingen präst, men en av de sk  ”lay preachers”, Mafika Shabalala. Både Anders och jag har träffat honom förut, han har även varit i Sverige och gått samma utbildning som jag. Fantastiskt inklusivt var det i alla fall då han sa till församlingen att; ”idag predikar jag på engelska för våra vänner från Sverige begriper inte siSwati, möjligen  seTswana! (Språket man talar i den del av Sydafrika vi bodde i mellan 2002-2006). En ung tjej i raden bredvid oss lånade ut sin psalmbok så vi kunde sjunga med i psalmerna som var på siSwati. I sången spelar det ingen roll vilket språk som används – någonstans begriper man ändå – även om våra ”klickljud” nog låter ganska skojiga!

Det finns tyvärr en mörk sida av Swaziland.

Fattigdomen är stor och sjukdomarna många. Antalet hiv smittade är, procentuellt sett, bland det högsta i världen. Arbetslösheten är förlamande hög och ca 40 % av befolkningen är under 15 år! Landets styrs av en enväldig kung, Mswati den tredje. Han har många fruar som alla ska försörjas från landets rikedomar.  När kommer en ändring ske frågar vi oss?

Vår lutherska kyrka finns med som en medspelare i att försöka förändra, andra kyrkor och frivilligorganisationer likaså, på olika plan och på olika sätt.

Östra stiftets uppdrag

Östra stiftets mål

Jag tänker när jag läser detta; en verklig befrielse måste komma inifrån varje människa. Den frigörs då människan inser sitt eget värde, sin egen kraft och förmåga. Då hon/han ser att ”jag har något att ge till andra” och att man inte bara ser sig som ett offer och därmed känner sig maktlös, som vi så ofta gör. Befrielse börjar med vänskap och kärlek; till sig själv, till andra och till Gud, var vi än bor i världen.

Jag tror det är därför jag gillar mitt arbete så mycket – i vänstiftsarbetet där vi alla behövs och lär av varandra.
Frågorna, ”Vad skulle Jesus göra? Vad är min mission?” får vi leva med dagligen, inte minst då vi möter människorna i Swaziland.