True acts of love

Bilden talar väl för sig själv....

Så här dagen efter Lucia, på tredje söndagen i Advent då vi läser om Johannes Döparen, tänker jag på vad kärlek kan betyda i praktiken.

Jag tänker använda fyra begrepp som jag fastnat för, om hur mänsklig kärlek driver oss till handling på olika sätt.

Lucia – valde kärleken till Gud istället för att gifta sig enligt legenden. Hon fick plikta med döden då hon stod upp för vad hon ville med sitt liv. Hon var en kämpe! Combatant love.

Johannes Döparen - skrädde inte orden när han kritiserade maktens män och kvinnor, de som trodde sig veta bäst och som dömde andra. I handling visade Johannes ett alternativ; att alla får Guds kärlek, genom förlåtelse och rening i vatten. Han fick också dö för sin frispråkighet. Radical love.

Med Sydafrika som exempel har vi lärt oss att trots oförätter kan människor välja att leva i försoning, och genom rättvisa kan kärlek mellan meningsmotståndare återupprättas! Många människor har dött i den kampen. Diversity love.

Världen lever i våld på många platser, i Syrien, Irak, Somalia, Palestina – men även på platser vi sällan hör något om. Våldet lever också nära oss, på skolgården, i hem och på arbetsplatser. Våldet kan vara fysiskt men också psykiskt. I staden vi bor blev Mahatma Gandhi avslängd av tåget 1893 på grund av sin ras. Där startade hans världsberömda kamp; nonviolence love.

Vilken kärlek väljer jag och du att visa? Kanske flera av dessa och säkert finns det fler.

Det jag ser är att kärleken, true love, är:

En viljehandling - därför behöver vi träna på att vända ryggen mot våld, gå därifrån, inte ge igen. Nonviolence love.

Ett ställningstagande - därför måste vi vidhålla allas lika värde och vilja leva i försoning, inte ”vinna eller försvinna”. Diversity love.

Ett radikalt budskap -  därför får vi inte tystna utan fortsatta samtalet med våra meningsmotståndare. Radical love.

En kamp - därför behöver vi inse att ingen kan definiera vem du är och styra vad du ska göra, livet är en kamp och det är du som måste göra dina val.  Combatant love.

Jesus liknelse om den slagne mannen och Samariens agerande var utgångspunkt då Professor och pastor Alan Boesak höll föreläsning  med temat ”Just,brave men: Luthuli, Mandela and the Jericho road" tidigare i höstas. Prof. Boesak funderade kring dessa två mäns olika syn på hur kampen mot apartheid skulle föras; med ickevåld eller väpnad kamp. Mandela valde våldet – först – men ändrade sig efter 27 år i fängelse. Luthuli var en icksvåldsförespråkare, men valde att inte döma Mandelas val att motstånd mot apartheidvåldet krävde ett aktivt motstånd. ”Let´s agree to disagree” skulle vi kunna säga, men de hade båda rättvisa som grund och därför handlade de med ”a true act of love”.

Hur väljer vi då vi ser orättvisa eller ”den slagne mannen” i vår tid? Låtsas vi inte se eller skyller vi på att vi inte har tid utan har nåt viktigare för oss? Hjälper vi den slagne eller för vi en kamp mot våldsmännen och kriminaliteten?

Våra val är våra, vi får ta ansvar för dem. Jag hoppas bara att vi alla kunde fråga oss - vilka ”true acts of love”, med rättvisa som grund, visar jag  i mitt dagliga liv?

Statyn över Gandhi i Pietermaritzburgs centrum