Auktion och second hand

Många människor trivs med att handla, både kläder och prylar. Jag gör det inte. När vi nu ska etablera oss i Sydafrika behöver vi trots allt vissa saker för att hemmet ska fungera. Denna gång hade vi tur, för huset vi hyr har redan väldigt mycket. Kyl, frys och spis till exempel. Allt sådant var vi tvungna att köpa förra gången då vi skulle bo i Bloemfontein med våra barn 2002 – 2006. Vad vi framför allt saknade denna gång var ett soffborg och några fåtöljer samt fler stolar.

Det är inte billigt precis, även om priserna är ännu högre i Sverige. Vi frågade efter en second hand affär, men det visade sig att det var mest antikvitetsaffärer som säljer begagnat. Vi tittade in på ett par och det var naturligtvis fina grejer som kostade därefter. Att handla second hand blir mer och mer populärt i Sverige och det är bra. Varför ska vi slänga saker som går att använda, bara för att vi tröttnat på dem? Då vi flyttade från Sverige lämnade vi det mesta till Stadsmissionen i Kalmar, och tyckte det kändes hemskt att behöva slänga en del möbler, sånt som inte Stadmissionen kunde ta emot. Något sålde vi på Blocket.

Tänk så bra om alla tänkte mer på återanvändning och ännu bättre om det fanns fler verkstäder med händiga människor som kunde ta emot saker för renovering så att det går att använda igen! Vi såg tex häromdagen utmed en av de stora gatorna i stan, några män som satt och lagade gamla skor de hade i en stor korg. Tänk så bra, för det finns många som inte har råd att köpa nya.

Åter till våra ”möbelbekymmer”.

Vi blev nu istället hänvisade till Pietermaritzburgs auktionshall.  I veckan åkte vi dit för att se om något fanns som vi ville ropa in. Det visade sig att ett stort fyrkantigt bord med två små sidobord skulle passa oss. Därtill två träfåtöljer som närmast liknade två gamla solstolar, men som nog skulle passa oss.

Då vi kom på lördagmorgonen vid halv 9 fanns där en salig blandning av människor. Några var inköpare från egna firmor som säljer antikviteter, andra var som vi, ute efter att köpa något som vi kunde få billigare än i en affär, om vi hade tur. Några hade fina smycken på sig som vittnade om välfärd, andra kunde vi uppfatta, hade tunnare plånbok.  Vita, svarta, färgade, indier, män, kvinnor, unga och gamla – alla hade kommit för att förhoppningsvis göra sig ett kap. Auktionsförrättaren hade en svada som brukligt är. Principen var att inte själv ropa utan bara höja sitt kort (som vi ”köpt” för 500 rand som s a s var delbetalning för det vi ropade in) och visa att vi var med på den höjning han ropade ut.
De började med små prylar, serviser mm. Då vi satt och väntade på att möbler skulle ropas ut kom en annorlunda man in. Det var nog bara vi som höjde på ögonbrynen, ovana som vi är att se människor klädda i traditionella kläder. Folk han kände hälsade, andra brydde sig föga.. Vi märkte inte att han ropade in något, kanske var han där för att titta, eller ägde han stället. Vad vet man?

Några stora däck gick bort för flera tusen, vårt bord fick vi för 400 rand (300 kronor).. Några begagnade kylskåp var det flera som ville ha och köptes för nästan 5000 rand styck! Auktionsförrättaren kände sig tvungen att påpeka att de var begagnade, men eftersom ett nytt kostar närmare 7000 tyckte nog köparna att de gjorde ett kap. Hoppas de blev nöjda!

Då klockan var 11.30 hade turen kommit till de fåtöljer vi var intresserade av. Flera personer bjöd men för 1500 rand styck blev de våra. Vi har ingen aning om ifall de är särskilt värdefulla, men att köpa nya kostar flera tusen rand styck, så vi var nöjda. Dessutom är de charmigare än nya möbler tycker vi.

Efter denna förmiddag orkade vi verkligen inte köpa något mer. Lampor o mattor får komma eftersom. Förmodligen åker vi någon mer gång till auktionshallen, om inte annat för att uppleva den enorma blandning av människor som söker sig till detta ställe.