Äntligen fann vi den kyrka vi känner igen!

Prosten var här i torsdags. En mycket trevlig man som raskt inbjöd oss att bli presenterade för kontraktsrådet i det kontrakt som vi bor i. De skulle ha ett möte kvällen därpå och han undrade om vi kunde komma vid 20 tiden på fredagskvällen, för att berätta lite om oss samt äta med dem efter mötet. Självklart, sa vi, fast vi tänkte att det var lite udda att be oss åka efter mörkrets inbrott till en av de fattigaste förorterna, sk townships eller location. Inte för att vi har något emot det, tvärtom. I Bloemfontein tillhörde vi ju en församling som låg i en av de äldsta förorterna, men att bli inbjuden till att besöka det på kvällen för första gången kanske inte hör till vanligheten. Ett test kanske?

Vi pratade om mycket annat också, fick lite tips om olika församlingar runt om i Pietermaritzburg, samt information om hur hans kontrakt ser ut.  Det finns 8 pastorat med ca 60 församlingar, varav tre pastorat som finns i Pietermaritzburg. I det pastorat som vi skulle träffa kontraktsrådet finns tre församlingar nära stan och 6 utanför. Två av församlingarna, Imbali och Machibisa, har missionsverksamhet, vilket innebär att man knackar dörr hos folk i närliggande områden och berättar om Gud. De har redan fått många konfirmander bland dem, samt flera som vill döpas!

Vi har mycket att lära i Sverige!

Nu har vi ju bott i Sydafrika förr och vet att det kan vara svårt att hitta ute i förorterna, särskilt om det är mörkt. Dessutom har vi gått säkerhetskurs! Alltså satte vi oss i bilen på fredagseftermiddagen medan det ännu var ljust och åkte ut till Machibisa för att hitta vår kyrka.

Vi märkte snart att taxibilarna var fler än vanligt. Taxi – det betyder 14 -16 personer i en liten buss som kostar under 10 kronor/resa/person.  Det är nästan bara svarta som är passagerare och nu var det fredag efter jobbet och helgen stundade… Det gäller att inte ”ta åt sig” för det är ett farligt tutande då taxiförarna vill påkalla uppmärksamhet om att det finns lediga platser. De stannar plötsligt och var de vill - mitt i en korsning tex – och kör fort! Många olyckor inträffar.

Jag körde och Anders läste kartan. (Prostens vägbeskrivning stämde bra. Han var en ”fena” på kartor, vilket är ovanligt för en sydafrikan, men han var medveten om att han var ovanlig!) Vi passerade många gående människor och kor(!) som stod mitt i vägen. Då vi passerat en skylt där det stod ”Edendale Lay Ecumenical Centre”, svängde vi av från stora vägen.

Då var vi verkligen i ett av de fattigaste områdena i Pietermaritzburg – och där finns vår Lutherska kyrka. Då blir man stolt! Vi körde naturlighetvis fel, men frågade några storögda ungdomar efter vägen. De pekade och vi fortsatte. Folk tittade naturligtvis för det hör förmodligen inte till vanligheten att två ”vitingar” är här ute och kör. Vi såg kvinnor som bar vatten, höns som sprang längst vägen, en man stod och vinglade och en kvinna kom gående med en flaska öl… Husen var enkla med plåttak. Den stora skillnaden från Bloemfontein var naturligtvis grönskan och det höga gräset. Det är subtropiskt klimat vilket gör omgivningarna ”grönare” än i det torra inlandet.
Vi såg kyrkan på långt håll.

Den var stor och såg väl underhållen ut, mitt det i detta fattiga område. 

Det vittnar om en församling som bryr sig.

På kvällen var trafiken lugnare och vi hade inga problem att hitta nu. Sammanträdet var i full gång längst fram i kyrkan där ett bord ställts fram, så vi satte oss att vänta längst ner i kyrkan.  Vi gladdes åt att man satt i en cirkel, det var 7 män och 7 kvinnor och en god stämning. Allt samtal fördes på IziZulu. Prosten avbröt mötet och bad oss komma fram för att sitta med, och efter mötets slut presentera oss. Vi fick vänta i drygt en timme innan det slutade. Anders och jag berättade om våra uppdrag och vår önskan att få tillhöra en församling och vi möttes av vänliga nickanden. Vid ca 21 var mötet slut och en fantastisk god måltid dukades fram. Lammgryta, kyckling, ris, grönsaker i ugn, rödbetor…mmm! Vi samtalade lite med olika personer och vi kände samhörighet och att vi var varmt välkomna.

Nu har vi hittat hem här i Pietermaritzburg!