Tankar om vårt dop

Anders och jag skriver betraktelser i Kalmar Läns Tidning från och med i torsdag och några veckor framöver. Denna text publicerades inför denna söndags tema på 1:a söndagen efter Trefaldighet: Vårt Dop!

Dop i Rocklands församling i Bloemfontein, idag!

Enligt WHO behöver en människa åtminstone 7.5 liter vatten per dygn för att överleva. För att förstå hur lite det är kan man som jämförelse tänka på att en dusch i 5 minuter kan förbruka 60 liter. Skulle Du klara Dig på 7,5 liter?

Många bedömare är överens om att framtidens krig kommer att gälla just tillgången på vatten. Redan nu byggs dammar i världen, som ödelägger byar och åkermarker. Murar reses, som gör att människor och djur inte kan komma till sina vattenkällor. Vatten är på många håll en bristvara! Vattnet har blivit ett krigsfält. Vattnet, som egentligen ger liv och rening, blir en symbol för kamp.

Det är inte så långt bort från det kristna dopet. Kommande söndag handlar bibeltexterna om vatten och dop men även om räddning, befrielse och synd.

Att vara människa är att delta (medvetet eller omedvetet) i kampen mellan ont och gott. Gud väljer vatten, för att göra detta begripligt. När en människa (ung eller gammal) döps med vatten, i Faderns och Sonens och Den Heliga Andens namn, händer något. Hon hör ihop med Gud på ett nytt sätt. Hon blir påtagligt en del av den goda kamp, som förs i livets alla situationer. När hon misslyckas får hon tänka på sitt dop och veta att Gud förlåter, återupprättar och ger en ny chans. När hon är mitt i det svåra, får hon be Gud om hjälp.

Oftast är det inte kamp om just vatten i Sverige. Men vi hör ihop med hela världen och det vatten vi dricker är samma vatten som dricks av andra. I det kretslopp, som jodens vattensystem utgör, kan jag i mitt vattenglas hitta molekyler, som passerat såväl Moder Theresas liv som Robert Mugabes. På vilken sida i kampen jag står bestämmer jag själv. Hela tiden. Dagligen. Och Gud erbjuder, i dopet, kraft och befrielse att orka och våga kämpa vidare.