Grannar med mycket att berätta.

Gåsfångaren av F Claerhout

                       Vi bjöd in våra grannar igår till kvällsmat. 

                       Så trevligt att kunna umgås en helt vanlig vardagskväll!

Glashäst ca 4x5 cm

De är sydafrikaner och något äldre än vi. Paul var en gång på väg att bli katolsk präst men bestämde sig för att använda sig av sin konstnärliga ådra och arbetar nu åt kemikum på Universitetet här i Pietermaritzburg samtidigt som har har egen firma. Då vi var hemma hos dem visade han hur han på fem minuter gjorde en liten glashäst av en glasstav, blåslampa och en tång! Otroligt!

Denna kväll berättade han om då han som ung präststuderande varit hos de katolska prästerna på Tweespruit missions station utanför ThabaNchu i Free staten för att bl a hjälpa den kände – nu avlidne – konstnären Father Claerhout.

Då Anders och jag bodde i Bloemfontein hade vi förmånen att få träffa F Claerhout då Anders intervjuade honom för Signum, Katolsk tidskrift i Sverige.  Jag var med som fotograf och kom väl ihåg denne fantastiske man. När intervjun var slut pekade han på en tavla som stod på golvet och frågade mig;

- ”Vad tycker du att den föreställer?” Jag sa att jag såg en pojke med en solros.

- ”Du får den”, sa han då till vår stora förvåning och glädje.

Den är nu inramad och är både affektionsmässigt och värdemässigt den värdefullaste tavlan vi har.

Tillbaka till vår granne.

Woman with child av F Claerhout 

Paul berättade att frun till PW Botha (fd president under apartheidtiden ) en gång varit på en av F Claerhout utställningar och velat köpa en tavla hon sett ut. F Claerhout hade då sagt nej, men tillagt att hon var välkommen till Tweespruit missionsstation för att där få köpa en annan tavla.

Det kan man ju tycka var enkelt och självklart. Men detta område låg i ett s k homelands för svart befolkning och var inte särskilt självklart för en apatheidförespråkare att åka till.

Nu ville hon ju väldigt gärna köpa en tavla från den då redan kända konstnären, så hon reste dit.

F. Claerhout frågade då hon sett ut en tavla;

-  ”Vad är det du ser? ”

Fru Botha hade då vecklat in sig i vad hon tyckte att hon såg med några välformulerade ord, enligt vår granne som var där och hjälpte konstnären.

-  ”Jaså, hade F Claerhout sagt, jag tänkte att jag målat en bild av en kvinnas rumpa!”

Historien förtäljer inget annat än att hon fick köpa sin tavla, men jag kände mig varm om hjärtat och glad över att jag inte försökt krångla till det då jag fick samma fråga….

Paul fortsatte med en annan rolig berättelse om F Claerhout, som hänt något år innan fru Botha varit där. Paul hade förberett en våt canvas som konstnären skulle måla på, då den torkat. Plötsligt hade han kommit inrusande i ateljén och bett Paul ta fram canvasen med en gång.

-  ”Men den är inte torr än”, hade Paul sagt.

-  ”Jag har sett något fantastiskt, jag måste måla av det nu”, sa F Claerhout skrattande.

Det han målade var följande: en äldre, berusad kvinna hade ramlat omkull på gatan och under sin ena arm hade hon en tupp tätt tryckt intill kroppen. Bredvid stod tre unga kvinnor och skattade åt henne. Då hade den gamla kvinnan ropat;

-  ”Skratta ni, men när jag var ung ville varenda man i stan ha mig, för jag var mycket vackrare än någon av er!”

Det var denna tavla som fru Botha velat köpa. 

Den blev istället skänkt till Universitetet i Pietermaritburg och lär hänga här någonstans. Om ingen tagit den, vill säga…

Någon bild på den finns inte att uppbringa via internet…. 

Tänk vilka historier man kan få höra när man bjuder in sina grannar på kvällsmat!

Woman with child and rooster av F Claerhout