Vänmöte i Bulawayo

Batiktavla

Under några dagar har jag tillsammans med andra svenskar fått möjligheten att möta och samtala med våra vänner i lutherska kyrkan i Zimbabwe, ELCZ. Uppsala stift har sedan många år tillbaka denna kyrka som ett utav sina vänstift. Det innebär te x att ha utbytesprogram, dela varandras vardag och liv samt att lära av varandra omkring vårt uppdrag att vara en del av Guds mission.

       

Fru Ndlovo, Biskop Dube, Biskop Ragnar

Bertil  & Charles 

 












Vänskapen har verkligen varit påtaglig dessa dagar! Ärliga samtal i god anda med både allvar och glada skratt. Jag har verkligen med egna ögon få se att vänskapen – trots stora avstånd och långt mellan träffarna – inte spelar någon roll. De personer som kom från Uppsala och från Kyrkokansliet är vänner med de biskopar och andra människor vi mött och känner varandra väl. Underbart!
Jag var med om ett annat möte på hotellet. Då vi satt och samtalade en kväll kom en ung man med flätor i håret fram och hälsade oss på klingande norska! Han visade sig vara en av de få unga män, som efter utbildning till ekonom i Norge och några år av arbete i Sverige, återvänt till sitt hemland.  - Här är det inte så stressigt liv och jag kan leva billigare, sa han. I Norge och Sverige kostar allt så mycket!

Nåja, tänkte jag, det är minsann inte så billigt i Zimbabwe heller, åtminstone inte om man är arbetslös vilket nästan 90 % av alla människor är! Men jag kan hålla med om att det inte är så stressigt.

Han berättande om att det finns många vänskapsband till Sverige, te x en professor på Universitetet i Bulawayo i teknik o vetenskap som också varit i Sverige. Efter ytterligare en stund berättade han om sitt arbete som ekonom och den gruvkonferens som pågick på hotellet där vi bodde. - Det kommer bli problem med vattentillförseln för människor och djur om företag får utvinna kol i gruvor här, sa han. Vi måste hjälpas åt att förhindra detta! Sen gav han raskt kontaktuppgifter till ordföranden i en organisation som visste mer om detta. Påverkansarbete kallas det och det behöver vi hjälpas åt med - oavsett om vi gör det genom kyrkan eller olika organisationer.

Bibelsamtalet innan gudstjänsten där alla får bidra
med åsikter och tankar om hur vi ska leva idag.

I mitt stilla, konspiratoriska sinne undrar jag – hur mycket vet den sittande regeringen om vad han gör?  Antingen är han ovanligt djärv eller ville han kolla vad vi tyckte och tänkte. Här i Zimbabwe är inte det fria samtalet tyvärr lika självklart som det vi fått vara med om under veckan tillsammans med våra vänner i kyrkan.

En bättre, friare framtid för människorna här i landet får vi alla stilla be om.

Men, då vi denna eftermiddag hade några timmar ledigt visade en av vännerna från Uppsala mig konstmuseet. När vi då mötte några unga konstnärer och såg dem arbeta fick jag nytt hopp. Det var härligt befriande att se att skapandet i alla fall är fritt, alltifrån fantasi, färg, form och förmåga!

Konstnär på många sätt

Koraller? Målad av kvinnan
till vänster