Botswana del 1

Klippmålningar från Tsodilo hills

Förra veckan var vi i Botswana. Landet har ca 2 miljoner invånare och många av dem är lutheraner och tillhör den kyrka som vi arbetar för, ELCSA. Språket är engelska eller seTswana, vilket var roligt för oss eftersom vi lärde oss det lite grann under de år vi bodde i Bloemfontein. (Där talade lutheranerna antingen Africaans eller seTswana.)

Anledningen att vi reste till Botswana var för att tillsammans med Anders syster, hennes son Emil samt en väninna till henne, bl a träffa ett av Sanfolken som hon lärt känna, Narosan.

Vår resa gick först till naturreservatet Moremi i Okavango deltat i nordvästra delen av landet, för att se lite djur och sova mitt bland lejon och leoparder.. Jag sov så gott i tältet så jag hörde inte lejonet som röt, men på morgon såg vi färska spår inte långt från där vi sovit!

Färska lejonspår

Ett träd som elefanter gnagt på.

 Vi såg inte en enda elefant hela första dagen, vilket var väldigt konstigt då det finns så enormt många att det faktiskt är ett problem. (De äter och förstör träden och gnager ner dem till, för dem, lämplig höjd.

Äldsta elefanthonan vaktar oss noga...

I min goda sömn drömde jag istället att elefanterna hade möte någonstans och att de alla var på en och samma plats, ungefär som i Djungelboken, ni vet. Då, när vi var på väg i vår bil ut från reservatet, kände jag att, nu finns en elefant här! Jag tittade något till höger och djupt inne i skogen såg jag en jättestor elefant! Det dröjde därefter bara 10 minuter så var vi tvungna att stanna. En massa elefanter behövde passera vägen och den äldsta ledarhonan stod nära vägen och vaktade tills alla kommit över…
Vår guide berättade då att det är vanligt att honorna och alla ungar från olika flockar samlas för att s a s bestämma vem som ska höra ihop med vem och också göra upp om någon ung elefant ska tillhöra en annan flock. Hannarna är inte med, de står i skogen och väntar…. Tala om att elefanter kan förmedla vad som händer via drömmar eller något sjätte sinne!

Kul fågel! En av mig kallad "icke-höna"

Förstörd skog av elefanter o termiter,
samt en fågel med färgglad näbb

Botswanas nationalfågel

Jätteödla med avbiten svans...

Tre asgamar -tala om Djungelboken!

Jag är - som mina vänner vet - urdålig på fåglar. Höna eller ickehöna är mina begrepp. Dock älskar jag alla fantastiska fåglar och tittar gärna på dem. För er som är intresserade - kolla gärna upp vad de heter!

Tsodilo hills

Karta över Tsodilo hills, med de möjlig vandringslederna

Efter ett dygn bland djuren åkte vi runt deltat för att besöka Tsodila hills Det är för Sanfolket några heliga berg som numer även är ett av UNESCOs världsarv.

Del av Female hill - en veckad öppning

Berget består av Male, Femail, Child och Grandchild hill och har fantastiska klippmålningar, grottor och är en ovanligt mångfärgat bergskedja. Av guiden Darkie,  fick vi lära oss att mitt i Femail hill finns ett skyddat slättland där Sanfolket förr i tiden levat – mitt i livmodern    s a s! Sägnen berättar att male och female fick ett barn men separerade och kvinnan lämnade mannnen tillsammans med barnet, som sedan fick ett eget barn, därav namnen.

Det är framförallt Female hill som har många klippmålningar, från Male hill ser man soluppgången bäst och är naturligtvis format i en hög topp, medan  Child och Grandchild är så heliga att ingen hittills vågat gå dit för att se vilka ev målningar som kan finnas där.

Slättlandet med Male hill i bakgrunden

Child hill

                              Många är de berättelser som säger att om man inte är sams inom den grupp man åker dit med, eller om man vanärar platsen genom att skräpa ner, förstöra eller döda djur, så går det personerna illa. Bilen går sönder, man skadar sig eller annat händer. Vår guide berättade om en man som kom dit och började skjuta djur och äta dem, men som det till slut gick så illa för att han frågade Sanfolket vad han skulle göra för att gottgöra sina brott. Högt uppe vid en klippa med klippmålningar fick han så lämna ett handskrivet brev där han bad Gud om ursäkt för den vanära han åstadkommit.

"Botklippan"

Vattenhålet Female hill

Knäavtryck där kvinnan och mannen
tackade Gud för att de träffats

                       

Pytonormens grotta

Typiska färger på klipporna

 Då vi sista morgonen i Tsodilo tillsammans med Darkie såg soluppgången på Male hill kändes verkligen Gud närvarande. Vilken fantastisk morgon!  Darkie och jag hann samtala om hur den lutherska kyrkan, som även han tillhör, fungerar nu. Den splittrades tyvärr för flera år sedan, men Darkie menar att man börjar närma sig varandra, särskilt tack vare den yngre generationen. Det  gjorde ju verkligen morgonen ännu ljusare!

Soluppgång från Male hill

Nästa blogginlägg kommer handla om de händelserika dagarna tillsammans med Narosanfolket i D’Kar som bor mer söderut i Botswana.