Vi går framåt!

En av de många pastoraten som dansar fram med sin kollekt 

I söndags var vi på en gudstjänst som hette duga! Det var en stor insamlingsgudstjänst för kontraktet vi bor i. Flera hundra människor sjöng och dansade fram sina gåvor. Läs gärna vad Anders skriver om denna upplevelse här.

Jag satt bakom några barn från barnhemmet Kenosis. Det var fantastiskt att se deras ork att vara med så länge, men så sitter vi ju inte hela tiden i en sydafrikansk gudstjänst! Särskilt under själva insamlingen är det mycket sång och dans. 

En av de sånger jag gillar bäst heter Yilo leliya och handlar om att ”en del människor går det hållet, andra åt det andra hållet. Somliga går bakåt men vi kommer ihåg vad Jesus gjorde för oss - så vi går framåt!

Jag hoppas du tar dig tid och ser hela videoklippet  – så får du en aning om varför det inte känns långsamt även om timmarna går…. (Glöm inte att trycka på "prenumerant då bilden kommer!)

Barnen fick även varsin bild att måla under gudstjänsten 

Klimatsmart tänkande hos odlare

Aubergineplantor

Vi åkte på lördagsmorgonen till en ny grönsaksmarknad tillsammans med våra vänner Kajsa, Craig och deras barn Hanna och Aron. Den ligger uppe i Howick ca 3 mil från Pietermaritzburg. Allt som säljs är organiskt odlat samt närproducerat. Bra inställning!

När vi närmade oss området visade det sig ligga alldeles bredvid ett stort sk  ”enclosed village” (dvs runt området går elstängsel som säkerhet)  där många äldre människor bor.  Husen låg tätt, tätt och såg i princip likadana ut. Vi hade inte velat bo så, men Craig berättade att det är väldigt populärt hos många människor i Sydafrika.

Marknaden låg inomhus i en jättestor byggnad som hade ett enda rum. Bakverk, bröd och ost blandades med grönsaker och frukt, kryddor och mycket annat. Man kunde äta frukost också så vi åt en ”bagel” (brödbulle med hål i mitten) med avokado, chili- och korianderröra samt brieost och rödlökssalsa. Gott! Barnen åt pannkakor med chokladkulor i!

Då Anders och jag gick runt och tittade på grönsakerna såg jag en dam jag kände igen bakom ett av stånden. Hon brukar vara på vår vanliga marknad i Pietermaritzburg så vi hejade glatt igenkännande på varandra. Jag sa att vi saknade henne förra lördagen och hon berättade då att de inte längre åker till Pietermaritzburg eftersom resan kostar för mycket då de inte har tillräckligt mycket grönsaker att sälja. Då vi sa att vi har uppskattat just det ekologiska alternativet bad hon oss: ”säg det till honom, för det är han som bestämmer! Kvinnan pekade på en ung man som förmodligen var hennes son eller svärson.

När vi berättade för honom hur mycket vi uppskattade deras varor förklarade han att de gärna åker till Pietermaritzburg om transportkostnaden inte överstiger vad de kan sälja.  Om vi vill kan vi istället beställa varor till fredagar då de levererar till kunder som beställer lite mer ur hela deras sortiment. Tala om klimatsmart tänkande!

Då jag efter frukostätandet gick tillbaka till vår dam och köpte våra grönsaker tackade hon för att vi sagt till hennes son/svärson att vi uppskattade henne. Hon vill gärna komma tillbaka till ”vår” marknad, sa hon. ”Det är så trevligt med alla olika människor som kommer dit.”  Ja tänkte jag, det har du så rätt i – och viktigt att det säljs ekologiskt!

På eftermiddagen planterade vi ut våra kryddor och grönsaker vi köpt. Härligt att bli lite odlare igen men mycket vatten kommer att gå åt! Vi får hoppas att naturen sköter det naturlig!

              

Två sorters sallad

Koriander o perenn basilika

                                        

Pray for me

Blommor planterade utanför tingsrätten
i Durban, som en påminnelse om alla av våld utsatta kvinnor.
(Bild tagen vid manifestationen "One billion raising" )

Efter 24 timmar på resande fot kom vi tillbaka till vårt andra hemland – Sydafrika. Vi hämtade vår hund, Ludde, som fått tillbringa sommaren hemma hos fantastiska vännerna Kajsa, Craig, Hanna och Aron, istället för på en kennel. På söndagen gick vi en långpromenad i Botaniska trädgården efter en välbesökt gudstjänst i vår församling i Eastwood. Ungdomsledaren kom efteråt och bad att jag skulle vara med på en workshop i början på september, och Anders fick delvis tjänstgöra tillsammans med studenterna från prästseminariet. Det är härligt att vara en del av en församling - bland vänner!

I morse fick jag vara med om ett sällsamt möte. Då Ludde och jag gick en promenad hälsade jag och en kvinna, som kom gående emot mig, på varandra. Då hon gått ett stycke vände hon sig om och sa; ”pray for me”! Jag vände mig mot henne och hann knappt säga ”of course I will”, förrän hon fortsatte prata.

Hon ville berätta för någon. Hon behövde någon som lyssnade.

Kvinnans tårar rann utmed kinderna då hon berättade om våldtäkten som gett henne HIV och som nu tvingat henne bort från sitt hem för att söka arbete. Hon berättade om medicinen som var svår att ta för att hon knappt hade mat och om hur hon längtade efter sin handikappade dotter som togs om hand av myndigheterna.

”Pray for me”! Det var det hon behövde och att någon lyssnade. I sin sorg och utsatthet var hon ändå inte kraftlös utan tog ansvar för sig och sitt barn. Men hon behövde dela sin smärta.

Vad jag önskar att jag – att vi alla – kan lära oss av kvinnan! Våga dela, våga prata, våga be.

Sommar i Sverige

Vi har haft sommarledigt med värme och sol. Så fantastiskt!

Mycket hinner hända under en sommar. Också under ledigheten gör sig livet påmint, det liv vi har som innehåller allt, avkoppling och påfrestningar, förtvivlan och glädje.Så viktigt att vara tacksamhet för de goda stunderna.

Pappa och mamma vid mina
morföräldrars grav

          

Min far, 89 år i samtal med sina kusiner
90 respektive 87 år.

Under 7 intensiva veckor fick vi umgås med våra barn och vänner. Min syster och jag fick även göra en barndomsresa med våra föräldrar. Fantastiskt! Vår mamma och pappa är 84 respektive 89 år och att än en gång få se platser, möta släktingar och höra berättelser om förr i tiden är något vi värderar väldigt högt.

Vi reste dessutom till Västergötland och upptäckte nya platser tillsammans - nytt och gammalt i en fin blandning!  

Anders i samspråk med Axel-Ivar Berglund, en välkänd
svensk-zulu.

Olle, min systers man, vid citronträdet från Bloemfontein

Båttur med nyförälskade dottern Amanda och hennes Tomas

Karolina i midsommartid

Matilda i målartagen

Besök hos mamma Gertrud

"Pappa" Per instruerar Anders i byggkonstruktion

Gudbarnet Michelle och gudfar Anders har längtat efter att mötas.

Äldsta sonen Samuel

Elin, Samuels härliga flickvän

Johannes -vår son sjömannen  

Innan vi återvände till Pietermaritzburg mötte vi våra vänner och kolleger som är utsända av Svenska kyrkan och arbetar med partners och kyrkor på olika platser i världen. Vi behöver få mötas och fundera tillsammans vad som gäller oss alla var vi än bor; att vara sända till varandra och i kärlek få tjäna och lära av varandra vad kristen tro handlar om i praktiken.