En ovanlig gudstjänst

På innergården till Eastwood församling,
Anders med den gamle mannen från Bloemfontein

Idag har vi firat gudstjänst med den fjärde och sista av de lutherska församlingar som finns i Pietermaritzburg, Eastwood. Denna församling används engelska hade vår prost berättat. I Machebisa, Imbali och Sobantu församlingar firar man gudstjänsten på isiZulu. Visserligen har vi ibland gått till studentförsamlingen, LTI, som firar gudstjänst på engelska, men det är en församling som bara fungerar då universitetet är igång.

Vi trodde att vi nu skulle möta fler indiska lutheraner som ofta talar engelska här. Möjligen även människor i detta område som kommer från olika språkgrupper och därför bestämt att engelska ska vara enande.  Prosten hade även denna gång märkt ut på en karta var kyrkan låg, så vi tänkte att detta blir ju enkelt. De andra kyrkorna har vi ju hittat, även om de legat i ett myller av enkla hus och leriga gator.  Vid kyrkan sätts nämligen en skylt upp med texten ”Evangelical Lutheran Church” och ofta finns en luther-ros ditmålad. Kvinnorna i sina typiska dräkter har också visat vägen ibland.

Luther-ros

Vi blev lite förvånade över att det var så svårt att hitta. Kyrkan vi först åkte till var inte den lutherska. En man visade vilket håll vi skulle åka, men inte hittade vi kyrkan…. ”Den ska ligga vid skolan”, sa någon. Vi såg några människor gå mot skolan och hörde sång, men det visade sig vara andra kyrkor som lånade skolans byggnader för sina gudstjänster. Fiffigt egentligen – men dessvärre var ingen av dem vår kyrka. Till slut sa en kvinna, ”Lutheranderna firar gudstjänst bara om hörnet, vid skylten där det står förskola.”

Vi var nu bara ca 100 meter från den första kyrkan vi varit vid, men mycket riktigt, då vi åkt in på gårdsplanen och vände blicken mot staketet såg vi skylten; ”Evangelical Lutheran Church”. Den syntes dock inte från vägen, utan man behövde VETA att den låg där för att hitta. Ovanligt, för man är annars noga med att skylta med var man finns.

Då vi kom in i kyrkan satt bara några få kvinnor där. Den kvinna vi satte oss bredvid sa ”vi ska börja vid 9 men oftast kommer vi igång först vid halv 10.” Nåväl detta var ju inget problem för oss, så vi satte oss och sjöng med i sången som sjöngs. Som vanligt blev kyrkan i det närmaste fylld, men några saker var INTE som vi tänkt oss.

De flesta hade isiZulu som sitt modersmål förstod vi, även om det mesta av liturgin var på engelska. Det fanns inga indier, men en äldre man kom från Bloemfontein och hade afrikaans som modersmål.  Predikan var en blandning av engelska och isiZulu, men ”poängerna” i predikan var så klart på isiZulu. Vi undrar verkligen varför det sägs att detta är en engelskspråkig församling! Man använde psalmböcker på olika språk och en av psalmerna kände vi minsann igen; "How Great Thou Art" eller som det heter på svenska: ”O store Gud”! Döm om vår förvåning när det stod att detta var en rysk hymn, översatt av någon med engelskt namn! Vi sa inget men självklart kommer vi att berätta att denna världsberömda psalm skrevs av Carl Boberg som är född i Mönsterås! För er som inte vet det så har bl a Elvis Presley sjungit in den på en skiva, en stor anledning till att den är översatt till så många språk.

Det mest intressanta var ändå att majoriteten av församlingen , och de som var mest aktiva, var ungdomar och barn. Fast prästen  var nog i pensionsåldern. Det var därför vi inte sett några typiska kvinnor i sina dräkter längs vägen! Kassören, en viktig person som oftast någon äldre är, var säkert inte mer än drygt 20 år. 

Kanske fungerar denna församling inte ”som vanligt” p g a att det är få vuxna eller för att de inte har en präst utan har olika varje söndag. Förhoppningsvis kan det leda till möjligheten att göra något nytt. Kanske kan ungdomarna få mer att säga till om och även sångerna och psalmerna blir mer ungdomsanpassade. Vid denna gudstjänst användes faktiskt en elgitarr - av den gamle prästen! Något nytt kanske kan hända...

Prästen Ndlovu