 |
| Kvinnor i typiska uniformer |
Denna söndag var det Palmsöndag och altaret och predikstolen
hade klätts i lila tyg för att påminna om den stilla veckan som skulle komma. Gudstjänsten leddes av min vän Siepethlo som
jag arbetade tillsammans med mellan 2002 – 2006. Han var då ungdomarnas
ordförande – nu är han en medelålders familjefar! Han gav verkligen ”järnet” i
sångerna! Siepethlo är en duktig sångledare och vi insåg att denna församling
både utvecklats och stärkts under de år vi varit borta. Många nya ansikten såg
vi och naturligtvis även många kända. Några har dött av de vi kände och det
kändes fint att få prata lite extra med de anhöriga och ge en kram till dem.
Naturligtvis fans det en präst som ”tog över” då nattvard skulle firas men det
är en hög grad av delaktighet av församlingsbor för övrigt. T e x mitt under gudstjänsten får ungdomarna
ställa sig upp och framföra en sång, och i början blir någon frivillig ombedd
att komma fram några för att be för dem som drabbats av HIV. En av ungdomarna
leder oss i vilka psalmer och sånger som ska sjungas – det är en gammal
konfirmand till Anders visar det sig!
Efter evangeliet, som handlar om då Jesus rider in i Jerusalem,
börjar kvinnorna sjunga spontant; ”we are walking over to Jerusalem”. Min vän
Mothlago, som jag sitter bredvid, tar tag i mig för att vi ska börja dansa, och
dansar gör vi! Vi tar oss fram till mittgången och tillsammans med många
kvinnor och så småningom den del män dansar vi under det att alla sjunger!
Spontant, vackert och härligt!
Jag är tacksam över att vi fortfarande får vara en del av detta –
vänfasthet kallas det, som min framlidna svärmor skulle uttryckt det.
 |
| Några av våra gamla vänner med Amanda och Anders |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar