Vår julgran (!) och "Secret Sanktas" hemliga paket - ett åt oss var! |
Det är annorlunda att fira jul i Afrika. Värmen är så klart det mest märkbara. 30 grader
i skuggan är ju inte vad jag är van vid i Sverige. Ljuset finns utan att det behövs tända stearinljus - de kroknar ändå i värmen.
Vad som varit
märkbart denna jul är ändå att själva firandet i kyrkan är betydligt mer nertonad
här än i Sverige. Det har kanske med årstiden att göra ändå, tänker jag. I
Sverige är det kallt och vi njuter av att göra livet lite mer festligt –
oavsett om man firar Jesus födelse eller inte. I Sydafrika har alla sommarlov
och fokus är på att träffa släkt och vänner, resa eller bara koppla av. Behovet
av att göra fint och fest är inte lika stort. Däremot firas Advent. Då går ju barnen fortfarande i skolan och längtan till sommarlov gör att Carolsgudstjänster och
julgirlanger tävlar om att göra livet roligare. Vi har haft flera okända barn,
ungdomar och vuxna som ställt sig utanför vår grind och sjungit Carols under
november och början av december. Därefter var det tyst.
I vår kyrka är
det så klart en julgudstjänst, fast på juldagen som de flesta människor i
världen firar. Vi var kanske 40 personer mot ett 80 tal i vanliga fall. Folk
var bortresta helt enkelt men firade säkert juldagens gudstjänst där deras släkt
bor – på platsen där de kommer ifrån. Men i Eastwood bestod församlingen av
till hälften nya människor som firade jul hos sin släkt i Pietermaritzburg.
Precis som vår familj!
Tillrest släkt till familjen Mthethwa firar juldagens gudstjänst i Eastwoods församling |
Jag kan inte
låta bli att jämföra med påskens firande.
Påsken är en
stor högtid i kyrkan i Sydafrika. Hela veckan före påsk, Stilla veckan, avlöser
gudstjänster varandra med fullt av folk. Långfredagen är en jättemanifestation
med gudstjänst som varar i princip hela dagen. En del sover över i kyrkan på
lördagen för att på söndagsmorgonen fira att Jesus uppstått. Påsk firas helt
enkelt betydlig mer här än i Sverige.
Sydafrika går
mot vinter då men Sverige går mot vår....
Kan det vara
så enkelt? Att vårt behov av firande styrs av årstiden, värmen respektive
kylan. Vi har behov av uppmuntran och lite fest då mörker och kyla kommer, men är mer ovilliga att nöta kyrkbänken då
värmen, ljuset och ledigheten återvänt?
Faktiskt är vi
nog ganska lika i vår värld.
Familjen samlad - äntligen! |
Vandring i Botaniska trädgården - lite likt "kärleksrundan" på vårt sommarställe Nyttorp! |
Ja, det är nog så "enkelt", att firandet styrs av årstiderna/växlingar i naturen. Det är ju så vi människor har orienterat oss i "alla tider" (dvs tills alldeles nyligen då medvetenheten om varifrån vårt dagliga bröd/grönsaker/kött/mjölk kommer minskat). I vår del av världen var de olika vändpunkterna (vintersolståndet osv) hållpunkter i firandet. Detta gäller delvis fortfarande. Den andliga dimensionen och uppfattningen om naturens helighet har också funnits där sen människans första dagar, det är delvis detta som definierar det mänskliga. Att nya religioners firande knyts till de gamla och överlagras är också väl känt.
SvaraRaderaHärligt med de fina fotona förresten!