 |
| Vashandiri dansar till en lovsång |
Jag fick
förmånen att vara med då Mona och Anna från Gamla Uppsala församling firade
söndagens gudstjänst med sin vänförsamling i Bulawayo South. Det strålade verkligen
vänskap och glädje!
 |
| Anna i samtal med en nybliven vän efter gudstjänsten |
Prästen i
pastoratet, Rev Alex Ncube, var väldigt noga med att tacka alla i församlingen som hjälpt till under veckan som deras svenska
vänner varit hos dem. Utan dem hade det inte gått! Alla hjälps åt; någon bjuder
på en måltid, andra skjutsar runt, olika
grupper i församlingen inbjuder dem, ytterligare
någon öppnar sitt hem för boende eller en fika – men framförallt kommer de till
gudstjänst och delar gemenskapen med varandra och Gud.
Prästen S Shoko, som är ansvarig för kyrkans evangeliserande, predikade
medryckande omkring texten i Johannes evangelium 16:16 – 22. Mycket passande! Eftersom
Anna läste texten på svenska la han märke till att församlingen försökte
förstå...men naturligtvis inte riktigt kunde. Precis så är det med vad Jesus
säger till oss idag – vi förstår inte allt utan behöver hjälpas åt för att
förstå mer. En bra anledning att ha vänner i Sverige, Zimbabwe och över hela
vår värld.
Mona som är diakon fick vara med och dela ut
nattvarden och välsigna barnen – alltid lika fantastiskt att känna hur vi
faktiskt hör ihop och att vårt deltagande i olika uppgifter behövs och
uppskattas.
 |
| Diakon Mona välsignar barnen |
Då kvinnorna började dansa kunde jag och Mrs
Dube, som jag kommit tillsammans med, inte hålla oss längre. Vi fick också vara
med och försökte verkligen dansa tillsammans med dessa fantastiska kvinnor!
Jag är såå tacksam över att få firat
gudstjänst med alla sinnen och hela kroppen!
 |
| Alla tackar varandra efter gudtjänsten ute på kyrkbacken med sång och ett handslag - alla är viktiga! |
