Biskopsvigning i Maputo

Ett av barnen är märkbart glad över att få vara bland
de första som hälsar sin nya biskop välkommen!

I 38 år  har Lebombostiftet i Mozambique haft samma biskop, Biskop Dinis Sengulane. I mars i år lade han ner staven och den 28 september vigdes deras nya biskop, Carlos Matsinhe, av ärkebiskop Thabo Makgoba från Kapstaden.

Västerås stift har sedan 80 talet haft en vänrelationer med Lebombostiftet som i slutet av 90 talet resulterade i ett vänstiftsavtal. Självklart var biskop Thomas Söderberg med denna dag, tillsammans med stiftsrepresentant Karolin Andersson, Pelle Söderbäck, som varit utsänd medarbetare i detta stift tillsammans med sin fru Maja, liksom en av kyrkoherdarna i Västerås stift.

Under hösten är två volontärer från Västerås stift, Malin Persson och Kalle Bengtz, utsända till Lebombostiftet, samt en medarbetare från kyrkokansliets sekretariat för teologi och ekumenik, Fredrik Lautmann. Fredrik ska undervisa blivande präster under en kort period. Därför blev vi en ganska stor delegation från Svenska kyrkan och Lebombostiftet uppskattade varmt att vi fanns med.

Svante, Karolin, Fredrik, Pelle, Malin, Kalle och biskop Thomas - en stor delegation från Svenskakyrkan och Västerås stift!

Eftersom många medlemmar i den Anglikanska kyrkan är ungdomar är det främst utbyte mellan ungdomar som vänstiften Lebombo – Västerås har satsat på. Malin och Kalle är två i raden av praktikanter och volontärer som varit här under några månander. Många ungdomar från Mozambique har också varit i Sverige i liknande utbyten. Läs vad jag skrev i min blogg om Crossroads ledarutbildning.

Ungefär 4000 människor hade samlats i den hyrda stora sportarenan. En fantastiskt stor kör med instrumentalister och trummor, och många ungdomar som medverkade på Anglikanskt vis i procession, psaltarpsalmsång och vid nattvardsliturgin. I Mozambique är många under 20 år av landets ca 24 miljoner invånare. (2002 var medelåldern 19 (!) år.)

Dagen till ära hade en del kvinnor tryckt ett annorlunda mönster på den typiska kjolen,  capulana, som kvinnor bär; nämligen deras nya biskops ansikte! Intressant men helt annorlunda mot hur vi gör i Sverige. 

Lina Macie och Dulce Mavone är stolta över sina fina kjolar.

Nattvardsutdelning

Eftersom Lebombostiftet är en del av den Anglikanska kyrkan var flera biskopar från den stora provinsen i södra Afrika närvarande. Endast en biskop är kvinna – från Swaziland. Lebomostiftets nya biskop visade tydligt att han vill att fler kvinnor ska få bli präster – Swazilands biskop var den som delade ut brödet vid nattvarden!

Det var en påtagligt berörd blivande biskop som, efter att ha legat på magen framför altaret under det att kören sjöng bönen Veni Creator Spiritos - ”Kom skaparande god” gav sina löften och blev vigd till Lebombostiftets biskop.

Vänskapen mellan Västerås stift och Lebombostiftet fortsätter – med ny energi!

Kom skaparande god - bön inför vigningen

Biskop Thomas hälsar
biskop Carlos välkommen

Ung i den värlsdvida kyrkan

 Vanessa Nadine Beatrice Linnea

För en månad sedan mötte jag fyra tjejer från Sverige som under tre månader ska bo i Sydafrika. De deltar i utbytesprogrammet ung i den världsvida kyrkan. Varje vår kommer ungdomar från olika länder till församlingar i några av Svenska kyrkans stift för att dela vardag och helg med oss. På hösten är det svenska ungdomars tur att resa till antingen Brasilien, Filippinerna, Costa Rica, Tanzania eller Sydafrika. Med oss under helgen fanns två av de sydafrikanska stipendiater som varit i Sverige i våras. 

Vi fick möta prästen Mathe som också är Generalsekreterare i ELCSA (Evangeliska lutherska kyrkan i södra Afrika)som började med att ha morgonbön och därefter förklara vad mission är. Ungdomarna fick lära sig hur ELCSA ser ut och även hur kyrkan arbetar i olika social project genom kyrkans Development service. Arbete och utbildningar om hiv, gender baserat våld,jordbruksprojekt, kulturmångfald och hälsa – det är några av de saker den lutherska kyrkan arbetar med i Sydafrika. Under eftermiddagen talade jag och ungdomarna om likheter och olikheter i kyrkan och kulturen som de kommer att möta under sin tid i kyrkan här.

På lördagen fick vi ett smakprov på hur Soweto, den stora fattiga förstaden till Johannesburg där många uppror startade mot apartheid, ser ut idag. Det är fortfarande stora skillnader hur människor bor, men visst har en del människor fått det bättre. Vi besökte det museum som byggts till minne av det skolupprordå många skolbarn dödades. De protesterade mot att de tvingades bli undervisade på ett annat språk än sitt modersmål. Året var 1976 och bilden av Hector Pieterson ha etsat sig fast hos många människor. 

Utfärd till Hector Pietersons monument och museum i Soweto

Söndagens gudstjänst firades i den lilla kyrkan som ligger alldeles vid ELCSAs huvudkontor där vi bodde.  Jag är övertygad om att i fortsättningen kommer gudstjänsterna vara en hel del annorlunda än vad vi fick vara med om. Många från församlingen var på en stor konferens, så det var glest i bänkarna och sången var inte riktigt så kraftfull jag är van vid.... En av de familjer som kommer vara värdar för två av flickorna bjöd hem oss på lunch. Tänk vilken generositet som finns, att öppna sitt hem för okända människor!

På måndagen åkte två av tjejerna vidare till äventyr i Bloemfontein, vår familjs hemstad under 4 år. Där väntar en annan typ av gudstjänst, boende och vardag. Kvar i Johannesburg stannar de två andra.

Ta chansen ni i Sverige och bjud in dessa ungdomar då de återvänder, så de får berätta och samtala med er om sina erfarenheter! De bör verkligen tas tillvara!

Det är en fantastisk chans för oss alla att få upptäcka vad vi saknar och även får vara tacksamma över vad vi har. En möjlighet att både få dela med oss och ta emot från Guds världsvida kyrka.

Samtal med Generalsekreterare Mathe

Ett av församlingarnas arbete i Soweto